• Hemska människor •

När jag skrev mitt inlägg om hur jag trodde att mina smärtor vid urinblåsan var en urinvägsinfektion men att smärtorna visade sig vara en liten Tuva-Li, så var jag väl lite beredd på att någon skulle höra av sig angående intervju.
 
Däremot trodde jag aldrig att folk kunde vara så otroligt elaka med sina kommentarer. Jag försöker att inte ta åt mig, men när man själv vet samt när släkt och vänner vet sanningen och folk tror att man har dolt sin graviditet bara för att få läsare och besökare till bloggen, det gör mig otroligt ledsen.
 
Jag hade mer än gärna haft 9 månader på mig att förbereda allt som ska förberedas och inte behöva köpa saker i ren panik. Jag hade velat att min familj, mina vänner och min släkt, skulle få reda på att jag var gravid på ett annat sätt, inte genom att chocka dem.
 
Jag hade aldrig velat utsätta min dotter för något när hon låg i magen. Jag hade aldrig valt att dricka något enstaka glas vin, jag hade aldrig fortsatt att köra en hårt strikt LCHF-kost och jag hade aldrig kört en äggfasta under fem dagar.
 
Jag hade aldrig bokat in en resa, 10 dagar innan förlossningen startade, bara för att vara ego för jag ville ha sol och värme. Jag hade aldrig utsatt min dotter och riskerat hennes liv på 10 000 meters höjd om jag hade vetat om att jag var gravid!
 
Så till alla er som skriver elaka kommentarer, jag tycker att Ni ska sluta. Sluta att skriva att jag är en dålig mamma som inte borde få behålla min dotter etc. Närhat är det fulaste som finns och jag förstår inte hur Ni kan somna gott om nätterna.


/ Sofia Werlin

• Hemgång •

Äntligen har vi fått bli utskrivna från sjukhuset och har fått komma hem. En stor omställning men en välkomnad omställning. Kan säga att soffan var väldigt skönt att landa i om man jämför med sjukhussängen, äntligen kan man sträcka ut benen ordentligt.
 
Fick springa inom Kappahl och Apoteket på vägen hem, min vanliga bh satt inte skönt kan jag meddela. Sen skulle jag ha en massa från Apoteket med, lika bra att ha smärtstillande och så hemma. Smått mörbultad nertill om man får uttrycka sig så!
 
I kväll slipper jag även sjukhusmaten, vissa dagar har den varit helt okej, men oftast har den varit smaklös, men man får inte klaga, jag har blivit väl omhändertagen av all personal på avdelningen, så dem får dagens ros. I kväll blir det hemmalagade köttbullar.
 
Nu ska göra mig lite mer hemmastadd, uppdaterar när lill loppan sover och jag har tid.
 
/ Sofia Werlin

• När planerna inte blir som man tänkt sig •

Man planerar lite för hur framtiden ska se ut men planerna går inte alltid hand i hand med hur verkligheten ser ut och hur faktiskt verkligen ter sig!
 
Var ska man börja egentligen? Jag har nog chockat både den ena och den andra de senaste två dygnen, inte med vilje utan jag har även chockat mig själv, väldigt rejält.
 
Alla onödiga kommenterar kommer att raderas och jag kommer endast att fokusera på de positiva i det hela, det är vad jag behöver nu! Positiva reaktioner!
 
Som ni alla vet kom jag hem från Rhodos i söndags. Allt var frid och fröjd, låg hemma med feber i måndags och tisdags. Tänkte att eftersom jag var feberfri på onsdagen, så kan jag jobba ju.
 
Sagt och gjort, jag åkte till jobb onsdagmorgon. Sprang dock på toa som en tok, jag misstänkte urinvägsinfektion. Men när jag även fick en smärta framtill vid blåsan under dagen, som blev värre och värre, valde min brukare att skicka hem mig. Jag ringde min vårdcentral för att få en tid så jag kunde få en kur mot just urinvägsinfektion.
 
Dem hade inga tider, så jag ringde 1177, som tyckte att jag skulle åka in på akuten. Mamma hämtade mig och körde mig dit, dock gjorde dem inget utan jag blev hemskickad med inrådan att ringa Nya jouren klockan 17:00 för att få en tid.
 
17:45 fick jag en tid hos nya jouren, var hemma hos mamma, då hon skulle köra mig in. Smärtan blev värre och värre och värktabletterna hjälpte inte.
 
Fick lämna urinprov och blev inkallad till läkaren ganska så snabbt när jag kom in - tacka Gud för det! Hon frågade lite allmänt och sen kände hon på ryggen och sen kände hon på magen...
 
Fick då frågan om jag var gravid! Nej sa jag ganska så chockad, med mamma inne i rummet. Jag ska inte ha något barn var det första jag sa. Men det trodde min läkare, då hon tyckte sig känna en rumpa upptill.
 
Uppskickad till förlossningen, där jag blev väl mottagen. Fick lägga mig på en brits och hon kollade med ultraljud, jodå på skärmen slog ett hjärta och jag var öppen 10 cm.
 
Jag hade alltså jobbat under dagen med värkar och gjort hela värkarbetet själv hemma, utan att veta om att jag faktiskt väntade barn.
 
Jag vet att det kan låta märkligt, hur man inte kan märka av att man inte är gravid. Jag har gjort gravtester hemma, som har visat negativt. Jag har inte haft några cravings, jag har inte känt av varken några puffar eller sparkar. 
 
Visst hade magen fått lite mer hull på sig, men eftersom jag faktiskt har fuskat lite med kosten tänkte jag inte mer på det.
 
Så i onsdagskväll, efter en snabb förlossning kom Tuva-Li till världen. Till en något chockad mamma och övrig släkt och vänner. Berättar mer om förlossningen i ett annat inlägg. Nu ska jag ägna min tid åt min älskade skrutt.


/ Sofia Werlin