När jag skrev mitt inlägg om hur jag trodde att mina smärtor vid urinblåsan var en urinvägsinfektion men att smärtorna visade sig vara en liten Tuva-Li, så var jag väl lite beredd på att någon skulle höra av sig angående intervju.

 

Däremot trodde jag aldrig att folk kunde vara så otroligt elaka med sina kommentarer. Jag försöker att inte ta åt mig, men när man själv vet samt när släkt och vänner vet sanningen och folk tror att man har dolt sin graviditet bara för att få läsare och besökare till bloggen, det gör mig otroligt ledsen.

 

Jag hade mer än gärna haft 9 månader på mig att förbereda allt som ska förberedas och inte behöva köpa saker i ren panik. Jag hade velat att min familj, mina vänner och min släkt, skulle få reda på att jag var gravid på ett annat sätt, inte genom att chocka dem.

 

Jag hade aldrig velat utsätta min dotter för något när hon låg i magen. Jag hade aldrig valt att dricka något enstaka glas vin, jag hade aldrig fortsatt att köra en hårt strikt LCHF-kost och jag hade aldrig kört en äggfasta under fem dagar.

 

Jag hade aldrig bokat in en resa, 10 dagar innan förlossningen startade, bara för att vara ego för jag ville ha sol och värme. Jag hade aldrig utsatt min dotter och riskerat hennes liv på 10 000 meters höjd om jag hade vetat om att jag var gravid!