Man planerar lite för hur framtiden ska se ut men planerna går inte alltid hand i hand med hur verkligheten ser ut och hur faktiskt verkligen ter sig!

 

Var ska man börja egentligen? Jag har nog chockat både den ena och den andra de senaste två dygnen, inte med vilje utan jag har även chockat mig själv, väldigt rejält.

 

Alla onödiga kommenterar kommer att raderas och jag kommer endast att fokusera på de positiva i det hela, det är vad jag behöver nu! Positiva reaktioner!

Som ni alla vet kom jag hem från Rhodos i söndags. Allt var frid och fröjd, låg hemma med feber i måndags och tisdags. Tänkte att eftersom jag var feberfri på onsdagen, så kan jag jobba ju.

 

Sagt och gjort, jag åkte till jobb onsdagmorgon. Sprang dock på toa som en tok, jag misstänkte urinvägsinfektion. Men när jag även fick en smärta framtill vid blåsan under dagen, som blev värre och värre, valde min brukare att skicka hem mig. Jag ringde min vårdcentral för att få en tid så jag kunde få en kur mot just urinvägsinfektion.

 

Dem hade inga tider, så jag ringde 1177, som tyckte att jag skulle åka in på akuten. Mamma hämtade mig och körde mig dit, dock gjorde dem inget utan jag blev hemskickad med inrådan att ringa Nya jouren klockan 17:00 för att få en tid.

 

17:45 fick jag en tid hos nya jouren, var hemma hos mamma, då hon skulle köra mig in. Smärtan blev värre och värre och värktabletterna hjälpte inte.

 

Fick lämna urinprov och blev inkallad till läkaren ganska så snabbt när jag kom in - tacka Gud för det! Hon frågade lite allmänt och sen kände hon på ryggen och sen kände hon på magen...

 

Fick då frågan om jag var gravid! Nej sa jag ganska så chockad, med mamma inne i rummet. Jag ska inte ha något barn var det första jag sa. Men det trodde min läkare, då hon tyckte sig känna en rumpa upptill.

 

Uppskickad till förlossningen, där jag blev väl mottagen. Fick lägga mig på en brits och hon kollade med ultraljud, jodå på skärmen slog ett hjärta och jag var öppen 10 cm.

 

Jag hade alltså jobbat under dagen med värkar och gjort hela värkarbetet själv hemma, utan att veta om att jag faktiskt väntade barn.

 

Jag vet att det kan låta märkligt, hur man inte kan märka av att man inte är gravid. Jag har gjort gravtester hemma, som har visat negativt. Jag har inte haft några cravings, jag har inte känt av varken några puffar eller sparkar. 

 

Visst hade magen fått lite mer hull på sig, men eftersom jag faktiskt har fuskat lite med kosten tänkte jag inte mer på det.